Det skumma
Detta är jättekonstigt. Måste ta allt från början.
Jag har ju haft jättekonstigt i magen, att den krampar då jag äter så jag har dragit ner o bara ätit frukost och middag, däremellan massa mellanmål som protteshakar, keso, morötter osv bara för att inte få ont i magen. Jag käkar laktosfritt iochmed att jag har en konstaterad allergi mot mjölk, både laktosen och proteinet ioförsig (men det tror jag har växt bort), som ger reumatism som biverkan.
I maj, som ni minns låg jag och tränade runt 8-900minuter/vecka, jävligt mycket. En förmiddag var ja först ute och körde ett intervallpass innan frukost, sen ett crosstrainingpass med adler (stenhårt, hade en snittpuls på 175 under 55min, inkl både uppvärmning, vätskepauser och nervarvning) . Kom hem, full av adrenalin. Drog ut och sprang igen. Dumt, BANG, ljumsken for. En streckning utan dess like. Och för att inte göra samma misstag som så många gånger förr bestämde jag mig för att vila till det istället för att göra det värre genom att börja träna för tidigt (hejdå alla tävlingar).
I samma veva berättade mamma om LCHF som skulle göra under för magen, så ja hade ju inte så mycket att förlora. Kört det under sommaren och haft det egentligen helt ok i ljumsken, men det är ju för att jag inte tryckt på den någonting heller. Min mage har aldrig mått så bra, jag har inte haft krampont och inte ens behövt käka laktosfritt. Iochmed att jag skriver i plural fattar ni att ja slutade. La ner hela den där dietsaken för att jag dels hatar att gå på diet och dels inte gillar någonting som den innebär. Tycker ju själligen illa om både smör, ost, majonäs, grädde och allt sånt. Började om att träna. Ont i ljumsken igen.
Provade ytterligare en månad med lchf, magen blev bra, ljumsken likaså. Gick till en naprapat som konstaterade att ja förlorat sjukt mycket muskler i vänsterbenet (där streckningen är), fixade det och la ner lchfen ytterligare för att få ont i magen och så i ljumsken igen.
Alltså jag fattar ingenting hur det här går ihop? Allting talar ju lixom emot varandra, att jag äter mjölk och fett som jag egentligen borde få reumatisk verk av (om ja ska få det av någonting).
Och dietdelen på lchf orkar ja knappt dra upp. Jag körde det ju mer som en livsstil snarare än att gå ner i vikt, men man kan ju alltid bli lite tajtare. Summa summarum. Jag har aldrig kännt mig så jävla slapp. Blä för skitdieten.
Jag har ju haft jättekonstigt i magen, att den krampar då jag äter så jag har dragit ner o bara ätit frukost och middag, däremellan massa mellanmål som protteshakar, keso, morötter osv bara för att inte få ont i magen. Jag käkar laktosfritt iochmed att jag har en konstaterad allergi mot mjölk, både laktosen och proteinet ioförsig (men det tror jag har växt bort), som ger reumatism som biverkan.
I maj, som ni minns låg jag och tränade runt 8-900minuter/vecka, jävligt mycket. En förmiddag var ja först ute och körde ett intervallpass innan frukost, sen ett crosstrainingpass med adler (stenhårt, hade en snittpuls på 175 under 55min, inkl både uppvärmning, vätskepauser och nervarvning) . Kom hem, full av adrenalin. Drog ut och sprang igen. Dumt, BANG, ljumsken for. En streckning utan dess like. Och för att inte göra samma misstag som så många gånger förr bestämde jag mig för att vila till det istället för att göra det värre genom att börja träna för tidigt (hejdå alla tävlingar).
I samma veva berättade mamma om LCHF som skulle göra under för magen, så ja hade ju inte så mycket att förlora. Kört det under sommaren och haft det egentligen helt ok i ljumsken, men det är ju för att jag inte tryckt på den någonting heller. Min mage har aldrig mått så bra, jag har inte haft krampont och inte ens behövt käka laktosfritt. Iochmed att jag skriver i plural fattar ni att ja slutade. La ner hela den där dietsaken för att jag dels hatar att gå på diet och dels inte gillar någonting som den innebär. Tycker ju själligen illa om både smör, ost, majonäs, grädde och allt sånt. Började om att träna. Ont i ljumsken igen.
Provade ytterligare en månad med lchf, magen blev bra, ljumsken likaså. Gick till en naprapat som konstaterade att ja förlorat sjukt mycket muskler i vänsterbenet (där streckningen är), fixade det och la ner lchfen ytterligare för att få ont i magen och så i ljumsken igen.
Alltså jag fattar ingenting hur det här går ihop? Allting talar ju lixom emot varandra, att jag äter mjölk och fett som jag egentligen borde få reumatisk verk av (om ja ska få det av någonting).
Och dietdelen på lchf orkar ja knappt dra upp. Jag körde det ju mer som en livsstil snarare än att gå ner i vikt, men man kan ju alltid bli lite tajtare. Summa summarum. Jag har aldrig kännt mig så jävla slapp. Blä för skitdieten.
