Man ska visa sig från sin allra bästa sida, därför går jag oftast med rumpan framåt.
Inga tröstande ord här inte
"Jag har läst din blogg, vadå sexton-ett när fasen tog du någonting?"
Så tydligen gills inte min vinst mot ryssarna. Men igår ser jag det som att jag vann. Det gick inte alls bra, väldigt dåligt om jag ska vara ärlig, men jag slapp iallafall bakersta parkett som innebär att stirra in i min häck (typ som en vägg) i tjugofem chins. YEEES!
Imorse var jag uppe nollsexnollnoll för löptur, pappa beordrade mig att lägga mig igen för tydligen kan man bli kroniskt lämmen och det vill jag verkligen inte riskera. Fast det var det andra argumentet, det första var "du är knäpp, sov en timme till". Vem lyssnar på sånt blaha?
Kaffekopp numero två på ingång, hejssdå!
Kommentarer
Trackback
